Mår verkligen inte bra just nu.. Vill inte gå till jobbet! :'(
Min chef har åsikter som bara (enligt mig) han får stå för. Jag känner mig väldigt värdelös när han börjar prata.. Babblar upp en mängd saker, som bara jag ska göra (vem annars, säger han), vilket är all städning, plus massa annat. Okej, det är lugnt för mig, jag har inget emot o städa,  men han behöver inte säga att jag inte gör det o att jag är långsam osv. Jag är fan inte långsam, jag städar o fixar så det känns som jag ska få hjärt attack ibland. Jag har väldans problem med min bröstkorg som hugger av smärta (förmodligen ångest/stress)  helatiden så det känns som jag ska spy, och fel på rygg/axlar.
Om jag ser något så gör jag det, jag gör mer än det som behövs och mer än vad min rygg klarar av, och utan att någon behöver säga åt mig. Jag vet vad som måste göras och hur man gör det!

Vissa dagar springer jag mellan att byta soppåsar, kassan, göra nytt kaffe, hjälpa folk med deras datorer. Hur kan man ens komma o säga att jag inte gör saker? Sårar mig verkligen. Det går inte göra mer saker som jag gör ibland. Och visst ibland sitter jag bara bakom kassen med. Men jag gör fortfarande allt jag måste göra. Det är verkligen inte så att jag inte gör det!!

Sen grejen med att jag inte ens får titta på min mobil (även om vi inte ens har nå kunder).. Men han får sitta o smsa sina konstiga sms o han får prata med sin familj om det behövs, det får alla som jobbar där plus alla praktikanter. Det är Bara Jag som INTE får göra det. Jag får inte heller ens tänka på mitt privatliv! "På jobbet ska du glömma allt annat, som om du inte har något privatliv" typ... Han säger att jag sitter o tänker på det helatiden, men han har SÅÅ FEL!!

Sen säger han att  han vet bäst när det gäller mig och allt. Och när man försöker säga till honom att det han säger är SÅÅ FEL, så får man inte ens diskutera. Då sitter han bara o småler och skakar på huvudet som om jag är en idiot typ som säger något, eller så säger han bara att jag har fel och han vet bättre. FAST det INTE är så!!
Han vet ingenting om mig, så hur kan han veta bäst hur JAG fungerar, vad JAG tänker, vad JAG gör, hur JAG gör det och vad JAG tycker om saker o ting.

Han säger oxå att det är mitt jobb att moppa, sopa, torka alla borden, stolarna, fixa speglar, tvätta toaletterna (väggar och golv osv), jag ska torka rent o göra det fint i köket som jag ALDRIG använt och som dom kan stöka ner väldigt bra. Och det är mitt fel om något av de sakerna plus lite till inte är gjorda. Visst, det kanske det är. Men istället för att han bara ska sitta där o titta på när jag springer runt och sen komma o säga att jag ska göra det snabbare o berätta alla saker som jag glömt, så kan han faktist hjälpa till lite...Bara lite det är okej.
Dessutom så är det välldigt sällan jag glömemr något! Men om jag gör det nån gång, så blir det värsta grejen.
Dom skulle aldrig hitta någon som gör det jag gör bättre än mig.

Allt det här tar på mina krafter, och snart orkar jag inte mer.
Igår mådde jag så dåligt efter jobbet så jag fick tårar i ögonen så fort jag börja prata om det. Känner mig smuttskastad och utanför. Både för att jag måste göra allt, för att jag inte får göra saker alla andra gör och för att dom pratar på sitt språk helatiden, så känner mig rätt utanför..

Och den här känslan av att man vet att någon har fel, o man försöker förklara för den personen att den har fel, men den personen inte lyssnar utan fortsätter o säga att JAG har fel istället. Det gör mig så galen så det känns som jag bara vill springa ut o ställa mig o skrika vissa dagar. Och att man inte ens kan få diskutera!!!

Och mellan varven så är det de ständiga tjatet om att jag är så vacker, och han inte vet vad han ska göra med mina fina ögon.
Jag mår illa. Är ju bra att han inte säger att han är kär i mig längre iaf....
Vågar inte prata med hans son (som oxå är delägare till företaget) för jag vet inte vad jag ska säga, eller hur han kommer ta det jag säger.


Just nu så känner jag mig som jag är i mitt gamla jag.. Känns så i kroppen iaf. Fy fan vad jag mår dåligt..
Men snart ett år sen jag skada mig själv, och det ska fan bli längre, ska inte ramla tillbaka i det!